Den mikroskopiska Quick Response (QR)-koden täcker ett område på bara 1 977 kvadratmikrometer, vilket gör den tre gånger mindre än den tidigare rekordhållaren och mindre än vissa bakterieceller eller atmosfäriska föroreningspartiklar. De sju forskarna som skapade den har fått plats i Guinness rekordbok, men det exakta datumet för denna bedrift är oklart. Koden är så liten att en telefon skulle behöva ett elektronmikroskop för att läsa den, även om detaljerna i den avläsningsprocessen inte specificeras.
Forskarteamet leddes av forskare från Tekniska universitetet i Wien (TU Wien), i samarbete med datalagringsteknikföretaget Cerabyte. Enligt Paul Mayrhofer, materialforskare vid TU Wien, är kodens struktur så detaljerad att den inte ens kan observeras med ett optiskt mikroskop. Inom nanoteknik är det inte längre ovanligt att skapa strukturer på mikrometer- eller till och med atomnivå, men den svåra delen var att producera en kod som är stabil och läsbar trots sin extremt lilla storlek.
Vi skriver information i stabila, inerta material som kan motstå tidens gång och förbli fullt tillgängliga för framtida generationer.
Tester visade att koden fungerar normalt, även om vilka specifika data den lagrar och hur den är kodad inte har avslöjats. Nyckeln till att skapa en så liten QR-kod var att trycka den på ett tunt keramiskt membran, designat för beläggning av högpresterande skärverktyg. Genom att fokusera jonstrålar på detta material syntetiserade teamet QR-koden med pixlar på bara 49 nanometer.
Pixlarna är ungefär tio gånger mindre än våglängden för synligt ljus, vilket innebär att koden är helt osynlig för det mänskliga ögat. Utöver rekordet öppnar denna teknik möjligheter för en ny generation av mycket hållbara datalagringssystem. Enligt CNN Grekland beskrev Alexander Kirnbauer, materialforskare vid TU Wien, tillvägagångssättet som att skriva information i stabila, inerta material som kan motstå tidens gång och förbli fullt tillgängliga för framtida generationer.
Teamet uppskattar att med denna metod skulle över 2 terabyte data kunna lagras på ett A4-ark. Keramisk lagring kan ha ett mindre koldioxidavtryck jämfört med dagens media, men de exakta miljöfördelarna och minskningen av koldioxidavtrycket jämfört med nuvarande lagringsmedia specificeras inte. Praktiska tillämpningar och tidslinjen för kommersiell tillgänglighet för denna teknik är osäkra.