Personal på Sunderby sjukhus guidar barn och unga till bättre mående

På avdelning 45 för barn- och ungdomspsykiatri vid Sunderby sjukhus arbetar personalen med barnen i fokus, men alltid i samarbete med föräldrarna. Att få se barnens förtroende växa, lära dem hitta strategier att hantera svårigheter och hjälpa familjer att fungera igen är deras drivkraft.

Susanna Andersson, psykiatrisjuksköterska, säger att personalen kan göra mycket för barnen och att det finns en hel vårdkedja runt patienten. Hon påpekar att barnen mår som sämst när de kommer till avdelningen, men att personalen kan hjälpa dem att komma vidare.

Christoffer Jansson, skötare och teamledare, har arbetat på barnpsyk i 17 år. Han berättar att hans släkt har jobbat inom vården, inklusive psykiatrin. Susanna Andersson har jobbat i vården sedan hon var 19 år, först som undersköterska, sedan som sjuksköterska och psykiatrisjuksköterska. Hon började på ortopeden och kirurgen, men blev nyfiken på psykiatrin och kom till barnpsyk för sex år sedan efter uppmuntran från en bekant.

Jenny Jansson är skötare på avdelningen. På barnpsyk prioriteras samtalen, vilket skiljer sig från den somatiska vården där det kan vara svårt att hinna prata med människor som mår dåligt. Att arbeta på barnpsyk innebär att involvera hela familjen i processen. I regel följer minst en förälder eller annan nära anhörig med och bor med barnet på sjukhuset.

Susanna Andersson förklarar att det är påfrestande och slitigt för föräldrar när barn mår dåligt, särskilt om de är ensamstående. Att stötta föräldrarna och ge dem verktyg att hjälpa sina barn är en stor del av arbetet. Personalen ser ofta hur familjer hittar tillbaka till varandra under tiden på avdelningen.

En del barn har neuropsykiatriska diagnoser som leder till svårigheter, medan andra har utsatts för yttre svårigheter. Christoffer Jansson nämner att de stöter på barn som fått uppleva saker som man inte ska behöva uppleva.

För att arbeta på barnpsyk behöver man vara lugn och trygg, men också nyfiken och kunna lyssna, enligt Christoffer Jansson. Han menar att man ska vara bra på att skapa en allians med både ungdom och förälder, och att arbetet mycket handlar om tillit så att ungdomen känner sig trygg och vågar öppna sig.

Behandlingen är individuell och varierar från patient till patient. I teamet finns läkare, psykolog, kurator, sjuksköterskor, undersköterskor och mentalskötare.