Debatten om svenskt skogsbruk hårdnar med anklagelser om aktivism och felaktiga påståenden

Debatten om det svenska skogsbruket har fått ett hårdare tonläge där kritiker av kalhyggen ofta beskrivs som ”aktivistiska” eller ”politiserade”. Journalisten Lisa Röstlund har uppgett att hon får en paus från hatet när hon granskar nazister istället för att rapportera om skogen. I skogsbruksrelaterade nätforum skylls tonen på ”aktivister” som sägs ha infiltrerat myndigheter och högskolor.

Frivilliga inventerare som registrerar skyddsvärda arter i skogen möter stor hätskhet, trots att de utför arbete som Skogsstyrelsen slutade med 2021 efter politiska beslut. Skogsägarna har en plikt att ta hänsyn till sådana arter om de känner till dem, men ilskan riktas ofta mot inventerarna istället för mot politiker som tagit bort stöd.

Skogsindustrin framställer miljörörelsen som skogsbrukarens huvudmotpart, men är själva en kontrahent som vill köpa virke till lågt pris med minimalt krångel. Många småskogsägare har låg kunskap om skogen och följer råd från virkesinköpare som kallar sig rådgivare, vilket kan leda till att ägarnas önskemång kring avverkning köras över. En äldre dam ringde gråtfärdig till en utbildare inom naturnära skogsbruk efter att ha blivit påtryckt av en virkesinköpare som påstod att skogen skulle förstöras om hon inte avverkade.

Äganderätten används också som argument mot kritiker, med påståenden om att den hotas av krav på skydd av biotoper och arter. Äganderätt har dock alltid kommit med inskränkningar och skyldigheter, liknande att man inte får bygga ett kärnkraftverk i trädgården.

I debatten ifrågasätts också skogsindustrins påstående att två till tre träd planteras för varje avverkat träd i den ”brukade skogen”. Skogsstyrelsens generaldirektör Herman Sundqvist har sagt att ingen bör berätta detta, och fakta visar att vid slutavverkning fälls 300-400 träd per hektar medan man planterar 2000-3500 plantor på samma yta. Därtill kommer självföryngrade träd som kan vara fler än 10000 per hektar, varav de flesta röjs bort så att stamantalet minskar till 1500-2000 vid första röjningen och 600-800 vid andra röjningen. Detta påstående ger enligt kritiker en Trump-aktig kolorering åt skogsindustrins retorik. Källor: DN Kultur, Dala-Demokraten