Enligt flera rapporter möjliggjordes återupptäckten av en 200-årig skiss ritad av Carl Georg Brunius, som dokumenterade hällristningar i sin hemförsamling Tanum under sin studenttid i början av 1800-talet. Ristningen, som består av minst tio skepp, sex djur, tre fotavtryck och ett antal skålgropar, hade försvunnit ur det kollektiva minnet trots sin storlek. Tanum har över 600 kända hällristningar och är ett betydande världsarv i norra Bohuslän.
Hans Lundenmark, antikvarie vid Vitlycke museum, berättade för Aftonbladet att ristningen hade avbildats tidigare men försvunnit, och att teckningarna arkiverats i Stockholm som opublicerade manuskript. Ristningen ligger mitt i en skogsväg, en plats som Lundenmark beskrev som olycklig. Enligt Aftonbladet sade Lundenmark att ristningen kommer att skyddas och begravas igen, ett beslut han noterade kan låta sorgligt men speglar överflödet av fina hällristningar i området, vilket gör att denna kan bevaras för framtida generationer. Exakta åtgärder för skydd före återbegravning har inte specificerats, och det är oklart om ristningen kommer att skannas eller dokumenteras i förväg.
Tyvärr ligger den mitt i en skogsväg.
En annan ristning avbildad av Brunius, med minst 200 enskilda ristningar, är fortfarande försvunnen trots flera sökförsök. Enligt Aftonbladet noterade Lundenmark att det finns beskrivningar från tidigt 1900-tal om att människor sökt efter den, och att senaste försök under de senaste veckorna också misslyckats. Han uttryckte förvåning över att en så stor ristning kunnat försvinna ur det kollektiva minnet. Platsen för denna andra försvunna ristning är okänd, liksom den exakta platsen för skogsvägen där den nyupptäckta ristningen hittades. Det är också oklart varför ristningen inte upptäcktes tidigare trots att den låg vid en skogsväg.
Den här hällristningen har avbildats tidigare, men den hade försvunnit, så att säga. Teckningarna finns på ett arkiv i Stockholm, som opublicerade manuskript.
Den kommer att skyddas och begravas, vilket kan låta lite sorgligt. Samtidigt är vi lite bortskämda med fina hällristningar, så den här skickar vi vidare till framtida generationer.
Det finns beskrivningar från tidigt 1900-tal om att människor har sökt. Och nu har vi gjort några försök under de senaste veckorna.
Det är väldigt konstigt eftersom den är så pass stor. Men den har på något sätt försvunnit ur det kollektiva minnet.