Reed News
Kultur & nöje

Julklassiker dominerar filmduken trots nyproduktioner

Trots att mängder av nya filmer och tv-serier med jultema släpps varje år, är det samma julklassiker som ses om och om igen. Det krävs något speciellt av en klassiker för julhelgen, och vanans makt är

lör 20 dec.Hannes HolmTage DanielssonPer Åhlin
Julklassiker dominerar filmduken trots nyproduktioner
Richard Curtis · Montclair Film Festival

Trots att mängder av nya filmer och tv-serier med jultema släpps varje år, är det samma julklassiker som ses om och om igen. Det krävs något speciellt av en klassiker för julhelgen, och vanans makt är stor – det ska vara som det alltid är, samma som varje år.

Filmer där julen står i centrum har funnits länge. Den första julfilmen, med titeln "Santa Claus", gjordes redan 1898, tio år efter den allra första spelfilmen spelades in. Alla filmer om julen har ett gemensamt: de slutar lyckligt.

Med tanke på att det finns så oerhört mycket film och tv med jultema, är det anmärkningsvärt hur sällsynt det är att hitta något nytt och intressant. I stället är det ett fåtal klassiker som återkommer. Det är tydligen en svår konst att balansera det sentimentala budskapet, som hör julen till, med något som känns genuint och relevant.

En av få filmer som har lyckats med denna balansgång är engelska "Love Actually" som kom 2003 och blivit en klassiker i genren. Den är en romantisk komedi som räds inte alls det svåra, det mörka i tillvaron. Hela känsloregistret är uppskruvat till max från första början, men det handlar lika mycket om sorg och otrohet, ensamhet och längtan. Med mycket energi och gott humör väver regissören Richard Curtis samman flera separata berättelser, som en bombmatta av starka känslor. Allt mynnar så småningom ut i ett tårdrypande glädjerus till tonerna av Beach Boys. Filmen garanteras synas i tv-tablåer vid jul.

Alla de stora julklassikerna innehåller något som är mörkt och skrämmande. Det varma, glädjerika temat behöver födas ur något annat. Budskapet om glädje och gemenskap får betydelse först när det finns kontraster.

Även Frank Capras "Livet är underbart" som kom redan 1946, har scener som visar en avgrundsdjup förtvivlan. Capra balanserade elegant temat med humanism och humor. I en scen tror den unge idealisten George Bailey att hoppet är ute, att han har svikit alla sina nära och kära. Han står på en bro och känner att hans liv inte längre har någon mening. I sin svåraste stund får han besök av en godmodig ängel som visar honom allt som hans liv betyder för andra, för hela det lilla samhället där han bor. I USA är "Livet är underbart" lika självklar på julafton som Kalle Anka är i Sverige.

Källor: BLT Blekinge Läns Tidning, Jönköpings-Posten

Transparency

How we verified this article

◉◉◯◯◯Låg
2sources
10Involved
AI-generated content
See full details
← Tillbaka till Utforska