Region Norrbotten utvecklar palliativ vård

Region Norrbotten planerar åtgärder för att utveckla palliativ vård nästa år. Varje år avlider cirka 2 800 personer i länet, varav ungefär 80 procent eller 2 240 personer dör en förväntad död på grund av ålder eller sjukdom och behöver någon form av palliativ vård.

Palliativ vård bygger på ett förhållningssätt som ska förbättra livskvaliteten för patienter och familjer som drabbas av problem vid livshotande sjukdomar som inte är möjliga att bota, enligt Världshälsoorganisationen. Det handlar om att förebygga och lindra lidande genom tidig upptäckt, noggrann analys och behandling av smärta och andra fysiska, psykosociala och existentiella symtom. Det kan gälla sjukdomar som cancer, KOL eller ALS.

Många tror att palliativ vård bara handlar om vård i livets slutskede, men den kan se ut på flera olika sätt och fungera både i hemmet och på sjukhus. Vid lindriga besvär kan det räcka med att kontakta vården vid behov eller få insatser från till exempel dietist, fysioterapeut eller kurator.

Region Norrbotten arbetar nu med att utveckla arbetssättet för palliativ vård. Under två utbildningsdagar med föreläsare och specialister fick länets sjuksköterskor och läkare från primärvården tillsammans med sjuksköterskor från den kommunala hemsjukvården och särskilda boenden lära sig mer om ämnet. Rose-Marie Imoni, specialistsjuksköterska i Piteå och samordnare för palliativ vård i Region Norrbotten, säger att det är viktigt att det finns en gemensam bild för hur man arbetar med palliativ vård och att en samarbetsrutin för hela länet skulle vara bra.

Palliativ vård betraktas som akut tills ett beslut om åtgärd är fattat, och målet är att all palliativ vård ska leda till ett bra liv. Vårdinsatserna består av livsförlängande vård, avlastande vård, olika hjälpmedel och samtal. Det är en aktiv vårdform där de fyra hörnstenarna handlar om symtomkontroll, kommunikation, teamarbete och stöd till anhöriga.

Den som arbetar med palliativ vård behöver både empati och ett grundintresse för människor, eftersom en stor del av vården består av kommunikation och samtal. Varje livsresa är individuell, vilket kräver många olika samtal med patienten och anhöriga. Samtalen behöver upprepas och dokumenteras eftersom situationen och beslut hela tiden kan förändras. Även andra välgörande insatser som inte är medicinska kan ha betydelse för ett bra liv.