Föräldrar oroar sig för teckenspråksmiljön på hörselförskola i Hässleholm

Föräldrar i Hässleholm uttrycker oro för hur teckenspråksmiljön på hörselförskolan Syrsan kommer att påverkas när en ny rektor tillträder. Oro har väckts efter att en omorganisation på hörselförskolan Snäckan i Umeå lett till personalförändringar.

Amanda Sjunnesson Dybro, förälder i Hässleholm, säger att en risk- och konsekvensanalys tydligt visar att kommunen har tagit beslut och tittat på arbetsmiljön för personalen, men inte på hur det blir för barnen. Hon menar att det verkar som om personalen kommer att delas upp och kan hjälpa varandra över gränserna, vilket skulle innebära att förskolepersonal som inte kan teckenspråk och saknar hörselkompetens kommer in och hjälper till på Syrsan. Hon anser att detta inte är optimalt.

Vissa föräldrar har tidigare haft sina barn på förskolor där det saknats rätt kompetens, och Amanda Sjunnesson Dybro påpekar att det är stor skillnad på barnens välmående när personal och ledning har rätt kompetens. Hon lyfter fram att samarbetet med Silviaskolan ger viktiga förebilder bland skolbarnen och att barnen utvecklas språkligt och socialt, vilket inte är självklart på integrerade förskolor.

Niklas Persson, chef vid Barn- och utbildningsförvaltningen, skriver i ett mail att det i nuläget inte sker några förändringar i verksamheten på Syrsan vad gäller arbetssätt, personalens kompetens eller barnens tillgång till teckenspråk. Den enda beslutade förändringen inför 1 januari 2026 är byte av rektor. Han förtydligar att det inte stämmer att ett nytt arbetssätt eller nya rutiner ska införas som innebär att personal utan teckenspråkskompetens eller hörselkompetens ska gå in i verksamheten. Syrsans uppdrag och inriktning ligger fast, och barnens rätt till en språklig tillgänglig miljö är en självklar och grundläggande del av verksamheten, som ska bedrivas med samma kvalitet, kompetens och fokus på barnens behov som idag.

Amanda Sjunnesson Dybro är ändå orolig för hur det blir för barnen om två, tre eller fem år. Hon nämner att hon och hennes familj tidigare bodde i Malmö men bestämde sig för att flytta till Hässleholm, och att de då tog in en ny rektor utan rätt kompetens. Föräldrarna känner en oro över att det inte ska bli lika bra på sikt. Hon jämnar med vad som hände i Umeå och påpekar att det handlar om en liten grupp elever med speciella behov som behöver stöd och tidiga insatser för att inte drabbas av språkdeprivation, vilket gäller barnens utbildning från förskola till skola för att sen bli en del av samhället.