Amanda Romares roman 'Judas' väcker debatt om feminism och skildring av relationer

Amanda Romares nya självbiografiska roman 'Judas' har tänt en debatt på kultursidorna om dynamiken i heterosexuella relationer och hur mycket man kan avslöja om en pojkvän i litterär form. Boken beskriver en pojkvän med utstående hemorrojder, håravfall och fetma, där flickvännen tvingar honom att ta Ozempic. Romare har uttryckt rädsla för att bli 'cancellad' för romanen och förväntar sig att läsarna ska uppfatta henne som osympatisk, även om hon påpekar att 'Judas' till stor del är ett fiktivt verk, även om det är starkt inspirerat av hennes eget liv. I Aftonbladet skriver Sanna Samuelsson att det som heterosexuella kvinnor utsätter sina pojkvänner för skulle kallas psykisk misshandel i en lesbisk relation. Mikaela Blomqvist hävdar i en GP-krönika att Romare 'leder litteraturen ner på en farlig väg', där kränkningar och överträdelser framstår som ett mål i sig snarare än en olycklig konsekvens av en viss estetik, som hos författare som Lars Norén eller Karl Ove Knausgård. Omvänt hyllar Carolina Ringskog Ferada-Noli Romare i Aftonbladet och kallar hennes konstnärliga projekt 'kraftfullt' för att hon skildrar sig själv i dålig dager för att berätta en sanning som är småaktig, administrativ och projektledaraktig. Ferada-Noli tillskriver bristen på erkännande jämfört med Norén och Knausgård främst misogyni. I GP noterar Ingrid Bosseldal att Romares 'Judas' har en feministisk vinkel, men det är en feminism utan samhälle, fokuserad på att hävda rätten till sin egen sexualitet och att namnge skamliga aspekter, vilket speglar en tid som har upphöjt självet till en gud. Bosseldal jämför detta med Agneta Klingspors feministiska roman från 1970-talet och lyfter fram en delad kärleksdröm som har förändrats lite sedan dess.